Läge: Västlig kust, en kort dags seglats norr om Västrunna; tät barrskog i ryggen och ett naturligt inlopp som bryts av två klippor. Här möter kustens varma stråk nordhavet och dimband bildas.

Styrelseskick: Ärftlig monarki. Baccolath har länge tagit ut höga tullar och styrts med en blandning av tradition och försiktig ”magisk tillsyn” – en orsak till att sjöfarare grundade friare Västrunna i protest.

Flagga:

Grundsymbolik

Fält (saltblå): Havet utanför Dimporten—saltet på klipporna, dimman i seglen och stadens beroende av sjövägarna.
Kluvetunga (vit):
- Klyva vågen: lotsens skicklighet att ta rätt farled mellan Nordtungan och Söderklyven.
- Klyva ordet: rätt och dom i tullhuset; att ”skilja sant från skrov”.
- Klyva viljan: kungens makt att hålla frälse, gillen och sjöfolk i ett och samma spår.

Ursprungsberättelse (heraldisk sägen)

Vilja som klyver storm – legenden om den kluvna tungan

När Baccolath ännu var en hård hamn under den gamle tullkungen berättas det om en dramatisk händelse till sjöss. En vinterstorm rasade, och ett skepp hotades att slås i spillror mot de förrädiska skären vid inloppet.

Lotsens geniala lösning

Lotsen ombord visade då stor skicklighet och mod. För att bemästra de kraftiga vindarna beordrade han att ett segel skulle skäras i tvenne tungor – ett vågat drag som gjorde det möjligt att styra skeppet rätt i stormen.

Räddningen och dess följder

Tack vare detta listiga tilltag klarade skeppet sig genom stormen och skären utan att förlisa. Händelsen gjorde så starkt intryck på tullkungen att han beslöt att föreviga den.

Symbolen för viljestyrka

Som ett minne av lotsens dåd och skeppets räddning lät kungen måla den kluvna segeltungan på sitt standar. Det blev en symbol för beslutsamhet och handlingskraft – en vilja som klyver storm.

Mottot (på hamnmål)

”Klyv våg, väg ord.”
Tolkning: ta rätt kurs på havet, och håll rättvisa mått i tull och dom.

Bebyggelse:

Majoriteten trä: saltgrå tvåvåningshus, fiskarstugor på pålar, breda bryggor.
Sten för makten: Klyvkammaren – en kantig stenborg ovanför hamnen; adelsgårdar i murad granit längs Stenkammen.
Eldskick: vindgator och cisterner i varje kvarter; stadsvakten bär krokhakar i stället för facklor.

Ekonomi: Tullhamn, skeppsvarv, beck & tjära, saltad fisk. Kungens myntverk stämplar sjöfartens avgifter till Klyvmynt. (Tullpolitik och sjöfartsrivalitet knyter an till hur Västrunna frigjorde sig.)

Relationer: Baccolath bevakar västliga handelslederna mot Eldergate/Lasteveng/Thornfall med misstro mot magins storpolitik.

Bryggstaden – marknaden på plankdäck

Ljud och liv i hamnen – en kväll i Baccolath

Hamnen i Baccolath är aldrig helt stilla. Plankdäcken och pålverken sjunger dovt under fötterna när man går över dem, som om träet själv bär på minnen av allt som passerat där.

Doften av salt och hav

Dessutom fyller dofter luften med minnen av hav och arbete. Repslingor hänger tunga mellan repmakeriernas balkar, medan saltbodarna doftar av torkad tång och sill i vinäger. Det är en syrlig, rå lukt som genast placerar en mitt i kustens hjärta.

Fiskauktionens eko och kvällens rytm

Fiskauktionens rop skär genom luften och studsar mellan bodväggarna. Här ropas dagens fångst ut, och varje bud känns som en puls i hamnens levande kropp. Samtidigt klämtar klockan vid Räddningsstegen varje gång någon drar upp ett nät som är ”för bra för att vara sant” – ett uttryck både för förvåning och misstro.

Brandvakternas nattliga ritual

Efter skymningen förändras tempot. Då går brandvakternas hinkkedjor mellan cisternerna, enligt den gamla eldordningen. Denna rutin, tyst men målmedveten, skyddar hamnen från nattens faror – särskilt elden, som alltid lurar i trästaden.

Zoner:

Auktionstorget: öppet plankdäck; liten mässingsklocka slår när ett parti avgörs.
Kättingkajen: tyngre gods; kranar, vinschar och magasin med Klyvmyntets sigill när tull är betald.
Sjögränderna: tavernor (”Gaffeln & Gisten”, ”Klyvkronan”), bodar för rep, segelduk, beck, öl och lofthärbärgen.
Räddningsstegen: plattform med klocka, bår och torkställ; Tullens hedersregel antecknas här.
Cisternplatserna: runda trälock över cisterner; kvällsrond och hinkkedjor i varje gränd.

Ljud, lukt, ljus: Dunk i ihåligt virke, kättingar, måsskrän. Tjära, salt och vinäger. Efter skymning endast skärmade hamnlyktor; vakter släcker otillåtna lågor med blöta filtar och krokar.

NPC:

Maja Kättinghand – auktionariens mästare
Illustration: Kraftig kvinna, repbränna på händerna, mässingsklocka i snöre, räknetavla på bältet.
Mål: Rättvisa marknader; införa nattsigill mot smuggel.
Darg Vimstål – varvsutkörare och pråmästare
Illustration: Lång, senig man med krokhake, saltgrå rock, biten pipa.
Mål: Få igenom en säker lastkran; misstänker saboterade rep.
Tylli Knapp – lotslärling
Illustration: Spenslig ung kvinna i vaxad mössa, skifferplatta och kolstift, sjöstjärna i fickan.
Mål: Bli stadens första kvinnliga lots; visa att skärgårdssken kan förutsägas av vind och vatten.

Stenkammen – adelsgatan ovanför hamnen

Stadens läge och landskap

Baccolath ligger dramatiskt till. En smal rygg av kustgranit reser sig bakom Bryggstaden och skapar en naturlig höjdrygg över hamnområdet.

Gator som följer naturens linjer

Kullerstensgatan följer krönet av denna granitrygg i en slingrande bana. Däremot kastar sig sidogränderna brant ned mot kajerna, som om hela staden lutar sig fram mot havet.

Utsikt över mötande strömmar

Från höjden har man en vidsträckt utsikt. Härifrån ser man ofta dimbandet som vilar över Dimporten – platsen där strömmarna möts och luften tyngs av salt, fukt och rörelse. Det är en vy som fångar både skönheten och kraften i kustlandskapet.

Bebyggelse och blickfång

Stadsbilden i Baccolath präglas av material, ljus och ljud. Den skiviga kustgraniten dominerar gatorna, medan skiffertaken blänker i silvergrå toner efter regn. Detta samspel mellan sten och skiffer ger staden en rå, tidlös karaktär.

Detaljer som drar blicken

Dessutom pryds många portgångar av smidesgrindar med sjökronor – symboler för havets närvaro i vardagen. Väderflöjlar, ofta formade som fiskar eller fartyg, gnisslar i vinden från havet och påminner om stadens marina arv.

Materialens förändring över tid

Sedan stenprivilegierna avskaffades har byggnadsmaterialen börjat variera. Många har valt att uppföra gårdsflyglar i trä, vilket skapar en kontrast till de fortfarande murade huvudbyggnaderna. Det ger en visuell blandning av gammalt och nytt, av robusthet och lätthet.

Ljus i nattens tystnad

Nattetid ser man tjänstefolket röra sig tyst över gårdsplanerna med ljuslådor i händerna. Öppna lågor är nämligen förbjudna i varvszonen nedanför, av säkerhetsskäl. Denna vana har skapat ett stillsamt, vaggande sken genom de mörka kvarteren, som en påminnelse om stadens regler och rytm.

Gatunät & noder:

Krontrappan: brant trappa mellan marknad och krön; två portvalv med vakthus.
Skifferplatsen: litet torg för budkavlar och kungens anslag.
Herbarium Norrvind: vindskyddad nisch med örtlådor.
Grändkammarna: trånga sidogränder med förråd insprängda i berget – smygvägar upp från Bryggstaden.

Husens inre: Stora hallar med skeppsköls-bjälkar, väggbonader av erövrade handelssegel. Mangårdar har blyinfattade glasrutor i ljusnischer och cisterner under plank; brandrond enligt eldordning.

Makt & intriger: Här möts Klyvkammarens kronmakt och frälsets kontrakt. Adelns kapital sitter i tull, varv och fjärrhandel; kungen balanserar dem mot gillen. Namn som Eldergate, Lasteveng och Thornfall nämns med lika delar behov och misstanke.

Säkerhet på höjden:

Brandvaktsediktet: klockkläppar vid port, hinkkedjor i gårdsgångar.
Eldförbudets följder: tjära/beck måste förseglas innan de släpps uppför Krontrappan.
Skärmade lyktor ersätter facklor; vakter bär krokhakar.

Viktiga adresser:

Hus Norrskiffer (Selras säte): sal med sjökronor i smidesram; kassavalv för tullsigill.
Gillehuset ”Stenhandsken”: adelns mötesloge; panel döljer nödtrappa ner i Grändkammarna.
Vindögat: utsiktsaltan där lotsar ”läser” dimman; hamnklockans toner sägs få svar ute från havet.

NPC:

Selra Norrskiffer – hamnens fogde. Mål: Hålla intäkter höga utan upplopp; kartlägga smuggel.
Mester Torvald Skifver – takläggarnas ålderman. Mål: Stormfästa tak; kroBryggstadenssa adlig prispress.
Yria Granitsson – stadens stenmästare. Mål: Bygga en brandsäker stenpir.
”Blå-Cerin” Varle – salongsfixare. Mål: Handla med rykten; håller brev som binder en adelsman till en handlarfamilj i Eldergate.

Rökskogen – varven och beckkokarna

Läge och karaktär – en stad i arbete

Baccolaths inre delar bär spår av arbete och rök. I lä bakom stadsmuren möter den omgivande barrskogen ett virrvarr av sågverk, slipar, ramper och tjärdalar. Det är här stadens industriella hjärta pulserar – djupt förankrat i kustens resurser.

Dimma som blandas med beck och eld

Därför blir luften ofta tung. Dimman från havet dröjer sig kvar och fastnar i den mörka beckångan från tjärgrytorna. Tillsammans lägger de grå slöjor över gator och byggnader, som om hela stadsdelen svepts in i en stillsam, rökig dimma.

Skeppens födelse mellan stål och eld

Mitt i denna dova atmosfär reser sig skeppsskelett mellan kranar och stapelbäddar. Deras växande kroppar står som symboler för stadens hantverk, medan tjärgrytorna bubblar med ett dovt, oavbrutet ljud – ett ljud som bär på löften om fartyg som snart ska möta havet.

Zoner:

Kölskeppet: huvudvarv med tre stapelbäddar.
Grädden: plankplan där varm beck stryks – förrädiskt halkigt.
Ringtjäran: krets av tjärgrytor i jordgropar med stenkrans; kungsbock visar betald avgift.
Slipskogen: gränder med block och taljor; virkeskaruseller snurrar på järnnabbar.
Kylrännorna: långa rännor där järn och verktyg kyls i saltvatten som pumpas från hamnen.
Vaktlinjen: patrullstig med klockposter var 200:e steg; skärmade lyktor efter skymning.

Regler & rutiner:

Eldförbud efter skymning: endast ugnar under vaktgodkänd tid; brott ger stängning och böter.
Brandkedjor: hinkställ, sandlådor och ”tyst gong” i varje hall.
Rökflagga: svart flagg över Ringtjäran när grytor är aktiva.
Lotsfönster: vid tjock dimma stoppas sjösättningar; pumparna går för att bryta slöjor.

Ljud, lukt, ljus: Tjära, våt gran, varm metall. Sågspån faller som snö. Natten igenom endast skärmade lyktor; skuggor blir långa som master.

Nyckel-NPC:

Yria Granitsson – stenmästare för pirar och fundament. Mål: Stormfast stenpir.
Hamnkapten Orik Vindtvinnare – leder vaktlinjen. Illustration: Tjärfläckad rock; vindflöjt, lodlina och sandglas. Mål: Skilja ”brand” från ”dimlarm” med tydliga signaler.
”Pipa” Redd Tjärbok – grytskötare och fackledare. Mål: Hålla löner ärliga; avslöja utspädd tjära.

Mikroplatser: Sotporten, Spökslipen, Häxbryggan.

Farligheter:

Vinschhaveri: fallande last (T8 skada; river bärlinor).
Dimstråk: sikt 5–10 m; ljud förvrids – perfekt för förvillare.

Klyvkammaren – kungaborgen i kustgranit

Läge och yttre gestalt – borgens siluett mot stormen

Baccolaths borg tronar över staden, som en uråldrig väktare huggen direkt ur den saltbitna klippan ovanför Bryggstaden. Dess närvaro är massiv och självklar – både skydd och symbol.

Torn som trotsar vinden

Fyrkantiga torn reser sig mot himlen likt sten-segel, ställda i motvindens riktning. Kreneleringarna, låga och breda, vittnar om en tid då försvar var både arkitektur och vardag. Borgen ger ett uttryck av beslutsamhet snarare än prydnad.

Symbolen som vajar över gården

Över borggården vajar en fana – saltblå med en vit kluvetunga. Det är stadens symbol, född ur stormen, och ett tecken på viljan att stå emot det som bryter andra.

Utblick över Dimporten

Från murkrönet blickar man ut över Dimporten. Det är där dimbanden ofta föds, där strömmarna möts, och där många resor – i verkligheten eller tanken – tar sin början.

Försvar & signaler:

Murverk: grovhuggen kustgranit med droppnäsor och listverk som bryter regn och vind.
Hamnpejlarna: polerade blankplåtar och två hamnklockor riktade mot Dimporten; en lång klämtning varnar för dimbank, en kort för nödsignal.
Sjökammaren: rum i porttornet för lotsrapporter om sikt och strömmar.
Krut- och vaxkällare: separata, ventilerade nischer; lyktor skärmas enligt eldordning.

Inre gårdar & flöde:

Klyvplatsen: stensatt huvudgård för uppbåd, edgång och myntvägning.
Vindhalsen: smal innergård som fungerar som vindtunnel.
Brunnsstolen: djup cistern under gallersjakt – brandkedjans slutpunkt vid övning.

Nyckelrum:

Rådssalen: vetter mot havet; panel av skeppsplank i kassett, bord av hårt järnträ; fönsternischer djupa nog att gömma en man.
Väktarkammaren: kartor över lederna och symbol flaggor för kontakter med Eldergate/Lasteveng/Thornfall.
Sigillvalvet: stämplar, tullsigill och myntplåtar; dubbelt bevakat när handeln hårdnar.
Kapellet ”Vågrösten”: smal nisch med stentrumma; slås vid dimlarm eller sjöräddning.

Liv & etikett:

Hofvakt: kortkappor i vaxad duk; krokhake och repkniv i stället för fackla.
Gästfrihet: räddade sjömän får sin hedersfrihamn antecknad på Klyvplatsen.
Mat & mått: saltfisk, svart bröd, tjock ölsoppa på stormdagar; mynt vägs öppet inför vittnen.

Hemligheter & passager:

Stenklyften: dold valvgång i nedre borgvåningen som mynnar i Stenkammens Grändkammare.
Dimmgallret: lucka ovan Dimporten för att hissa signallyktor i lä; syns från havet, inte från staden.

NPC i borgen:

Kung Brastor Klyvsång – saltstänkt mantel, kort skägg; balanserar adeln mot gillen och misstror stormagins politik.
Hovnotarie Ysthem – bläckfläckiga fingrar; vårdar sigillen, för lotsbok och skuldlängder.
Kaplan Morel av Vindhalsen – lyssnar vid stentrumma; menar att dimnätter kan bära röster från Liefs.

Dimporten – yttre hamninloppet

Läge och geometri – inloppets smala strupe

Två klippor formar Baccolaths dramatiska inlopp: Nordtungan och Söderklyven. Tillsammans bildar de en trång passage där tidvattnet pressas in och ut som ett enda djupt andetag – en rytm som styr hela hamnens liv.

Dolda faror under ytan

Men under vattenytan väntar faror. Där sitter klippans ”tänder”, vassa och dolda, redo att riva upp skrov som vågar för mycket.

Navigering som kunskap och konst

Därför krävs skickliga lotsar, och Baccolaths lotsar är kända för att kunna bottnarna som en sång av djup. Varje sten, varje ström och varje ton är en del av en melodi de lärt sig utantill – en nödvändig kunskap i denna farliga och vackra passsage.

Zoner:

Klockvakten: ställning för två hamnklockor. En lång klang = dimbank; två korta = haverist siktad.
Skuggleden: djupfåra nära Nordtungan; förrädisk sidström vid fallande vatten.
Vitögat: oval vattenyta som ljusnar i tjock dimma, som om havet blänkte inifrån.
Järnhandtaget: förtöjningsklippa på Söderklyven; sista säkra punkt innan öppet hav.
Lotsnocken: smal platå där lotsar läser vind och lyssnar efter svarstoner.

Ljud, lukt, sikt: Dova klämtningar bär i diset; saltstänk och sjögräs. I tät dimma blir ljuden dubbla – ekon kan låta som en andra klocka. Vissa nätter bär dimman röster.

Eldordning & rutiner:

Lotsplikt i dimma: ingen passage utan lots; Klockvakten kvitterar med lång klämt.
Hedersregeln: räddare av haverister antecknas och får en fri hamnavgift under säsongen.
Elddisciplin: endast skärmade lyktor; inga öppna lågor mot Rökskogen efter skymning.

Risker (spelbara):

Sidström (Skuggleden): fel kurs driver mot ”tänderna” (risk d100: 15 % klar sikt; 45 % i dimma utan lots).
Växlingsvåg: när vattnet vänder uppstår en smal vågkam som kan slita förtöjningar.
Klippekot: felaktig klocksignal kan få förvillande svar från klipporna; kräver gott sjömanskap.

Utrustning & tecken:

Klyvflagg (saltblå med vit kluvetunga) på hel stång vid klar sikt; halv stång vid dimma.
Vit stenkrita på reling: en ring = följ klockan; två = håll mot Söderklyven.
Dimmpipa: träpipa med lång, låg ton när klockan dör i fukt.

Nyckel-NPC:

Hamnkapten Orik Vindtvinnare – läser vindlinjer som noter; ordnar tydlig signalordning.
Tylli Knapp – lotslärling; menar att Vitögat avslöjar strömvinkeln.
”Klock-Meren” – pensionerad skeppare; svär att klockor långt ute bär ”andra röster”.

Regenten

Kung Brastor Klyvsång
Illustrationsbeskrivning: Medelålders människa i saltstänkt mantel, mörkblå rock med silvertråd, kort skägg; på en vindpinad mur med havet bakom, stenkrönt krona och kroksabelhölster.

Illustration (för konstnär)

Tullkungen – viljan som klyver storm

På en vindpinad borgmur högt över Bryggstaden står en medelålders man. Havet dånar bakom honom, och vinden drar i den saltstänkta manteln som faller tungt över hans mörkblå, silverbroderade rock.

Ett ansikte mejslat av kust och ansvar

Hans korta skägg är gråsprängt av år vid havet, och blicken fästad vid horisonten. Inget i hans hållning är teatraliskt – bara fast och självklar.

Symboler för makt och ursprung

Vid höfthöjd hänger ett kroksabelhölster, välanvänt men välvårdat. På hans huvud vilar en enkel krona av sten, snarare tecken på börda än prål.

Fanans kluvna tunga

Bakom honom slår stadens fana i vinden – saltblå med en vit kluvetunga. Den är inte bara symbol för riket, utan också för honom själv: viljan som klyver storm.

Kort bakgrund

Född under en stormnatt i Klyvkammaren; krönt efter en kort tronföljdskris. Hans fars hårda tullpolitik fyllde kistorna men drev sjöfolk att grunda Västrunna som frihamn, ”på västra kusten, mellan Baccolath och skogsregionerna.” Brastor regerar i skuggan av den splittringen.

Drivkrafter & mål

Återvinna kusthandelns inflytande utan att kväva den (mindre synliga tullgrepp, fler hamnfavörer).
Säkra stenbrottsallianser i inlandet för pirar, murar och borgreparationer.
Hålla magins maktcentra (Eldergate, Lasteveng, Thornfall, Silverspire) på armlängds avstånd och spela dem mot varandra när det gynnar Baccolath.

Personlighet i spel

Rovfågelblick: långsam, prövande. Svarar sällan först.
Pragmatisk fromhet: besöker kapellet Vågrösten före stora beslut, men litar mer på lotsarnas loggböcker än på omen.
”Stål i sammet”: när han höjer rösten går den lågt och lugnt; det är då adeln tystnar.

Vapen, tecken & utrustning

Kroksabeln Klyvsång: enkel, sjöduglig vapentyp; används mer som befälstecken än som prydnad.
Klyvmyntets sigillbock (bärbar) för att lösa tulltvister på stående fot.
Klyvflaggan (saltblå, vit kluvetunga) Baccolath flagga

Hov, råd och rutiner

Hovnotarie Ysthem för sigill, skulder och lotsboken.
Hamnkapten Orik Vindtvinnare för klockor, vaktlinjer och dimordning.
Stenmästaren Yria Granitsson för murar, pirar och entreprenader.
Hamnens fogde Selra Norrskiffer bär upp intäkterna men skaver mot frihamnstonen från Västrunna.

Allierade & rivaler

Yria Granitsson (allierad): bygger stormfast stenpir—Brastor ser arbetet som hans arv.
Selra Norrskiffer (nödvändig rival): vill höja tullarna på nytt; kungen bromsar för att inte skapa ”en Västrunna till”.
Magstaterna (armslängd): Brastor respekterar Lastevengs stål, fruktar Eldergates skuggrykte, aktar Thornfalls nycker och lyssnar noga när Silverspire rör sig i politiken.

Hemliga sårbarheter (SL-kunskap)

Adelns skuldböcker: Ysthem vet precis vilka hus som är överbelånade; Brastor styr vissa genom deras skam.

Stormnattens omen: hans födelsenatt kopplas i hovets viskningar till dimrösterna som ibland hörs ute vid Dimporten och ända från Liefs. När de nämns hårdnar hans blick.

Beroende av stenbrott: utan inlandets granit hotas hans prestigeprojekt (pir och murförstärkningar).

Lag & ordning (gällande)

Brandvaktsediktet: nattliga brandvakter, klockor och hinkkedjor i varje kvarter; böter vid utebliven tjänst.
Varvs- och beckkvarteren: inga öppna eldar efter skymning; stora ugnar eldas endast under bevakad tid.
Tullens hedersregel: sjöfolk som räddar haverister slipper hamnavgift en gång per säsong.

Äventyrskrokar:

”Skugglast i nattdimman” – en okänd galeas smyger genom Dimporten utan lanternor. Är lasten skuggkultisternas byte från Talgtoks?
”Västrunnas trots” – rykten om tullfrihet för vin och fisk i Västrunna pressar Baccolaths köpmän att kräva svar.
”Sten mot storm” – Yria behöver beskydd vid nattliga leveranser från granitbrottet; någon vill sabotera pirbygget.

Händelsetabeller:

1T8 händelser i Bryggstaden

En tunna ”sill” spricker – och ut rullar förseglade flaskor med alkemiska märken från inlandet. Vems är sändningen?
Dimman tjocknar onaturligt; lotsen svär att han hör en avlägsen fyrklocka trots klar himmel i går kväll.
En kedja brister på Kättingkajen; lasten hotar att slå hål i däck – någon har filat länkarna.
En fiskaränka skriker: hennes båt är förtöjd men driver ändå – repen är hela.
Brandvakten kräver hjälp att fylla cisternen; någon har tömt den i natt.
En ung lotslärling erbjuder ilottning för halva priset om ni ”inte ställer frågor”.
Ett sällskap från Thornfall säljer örtsalt som påstås hålla råttor borta – vakten vill tullstämpla allt.
En gammal sjöman återvänder från Liefs och bär en kista som ”sjunger” i dimman.

1T8 – Stenkammen

Ett skifferfall slår gnistor – var det sabotage eller bara väder?
En budkavle från Thornfall med örtsigill brinner märkligt kallt när den öppnas.
Selras kassaskrin saknar tre Klyvmynt – sigillbocken visar falskstämpel.
Vaktklockan i Krontrappan tystnar: kedjan är avklippt med kirurgisk precision.
Dimmorna gör att Vindögat ”sjunger” – en osedd gäst svarar från Dimporten.
En ”tavelförsäljare” erbjuder ett rivet pergament från Silverspire; motivet ändrar sig i sidljus.
En adelsgosse hittas yr av en flaska – visar sig vara alkemiskt vin från Eldergate.
Grändkammarna översvämmas av saltvatten trots lågvatten – någon har öppnat en bergsprängd kulvert.

1T8 – Rökskogen

Ett ”skeppsskelett” bultar faktiskt inifrån – någon är instängd under bordläggningen.
Svartflagg hissas: en gryta kokar över och vaktlinjen behöver frivilliga till brandkedjan.
En låda järnspik visar sig vara präglade falska Klyvmynt – vem sprider dem?
Dimman formar rosttoner; Orik menar att Dimportens fyr ”svarar” trots att den är släckt.
Ett gille från Stenkammen kräver nattreparation i strid med eldförbudet – bra betalt, dålig magkänsla.
Redd Tjärbok hittas med sönderskuren pipa och sot i halsduken – ett varningsmärke.
En stapelbädd knakar – sågspån har blandats med salt; träet ruttnar snabbare än normalt.
En okänd bark lägger till tyst; besättningen bär vaxade masker och vill köpa beck ”utan stämpel”.

1T8 – Klyvkammaren

Ett dubbelklämt från hamnklockan – dimbanken kommer för snabbt. Vems order gäller: kungens eller hamnkapten Oriks?
En kurir från Thornfall anländer med ”grönstämplad” skrivelse som kyler luften i Rådssalen.
Sigillvalvets blyplomb sitter snett – någon har ”vägt mynt” i natt.
Vindhalsen ylar; en gömd nisch avslöjar ett saltblött brev från Eldergate med halvt utraderade runor.
Kapellets stentrumma svarar av sig självt i dis – prästen bleknar och nämner Liefs viskningar.
En adelsman kräver publik – vill bryta eldförbudet i Rökskogen för en nattlagning. Vad svarar kungen?
En vakts krokhake hittas böjd som om den dragit något tungt genom Dimmgallret.
Rådssalens fönster är immiga inifrån – i nischen finns salt på stensätet, som om havet varit där.

1T8 – Dimporten

Dubbelklämt i dis: En okänd galeas glider in utan lanternor; dess eko låter som två fartyg.
Röst i dimman: Någon kallar på lots med ett namn från ert förflutna. Inga båtar syns. (Jmf Liefs ”Skuggornas Viskningar”.)
Vitögat blinkar: Ytan ljusnar – sedan sjunker en boj som om något drog i kedjan.
Kedja på glid: Järnhandtaget ger efter; förtöjt fartyg börjar dras mot Skuggleden.
Falsk klämta: Klockan svarar ”fel tonart”; i Rökskogen misstänks sabotage på signalgongen.
Dimmpuls: Sikten faller till fem meter; lots måste navigera efter lukt (tjärångor från Rökskogen) och klippornas dropp.
Skuggsegel: En mörk skugga rör sig under skrovet – en säl? en timmerstock? eller något som lyssnar.
Bud från norr: Ett drivande flaskpostbrev med stjärnrunor; ryktet säger Silverspire, men bläcket saltblänker.