Och någonstans, i sitt ensamma bibliotek, satt Velmior Runemästare med ett pergament i händerna, hans rynkade panna antydde en tyngd han inte delat med de andra. Han visste att världen utanför förändrades, och att Silverspire inte kunde stå stilla för alltid. Men vilken väg de skulle välja – och vilket pris det skulle kräva – förblev en fråga som tyngde hans själ.