(”Klyv våg, väg ord.” – ur hamnmålet på flaggan)
Prolog: Klyvtungan i dimman
Baccolath ligger på den västra kusten, en kort dags seglats norr om Västrunna. Två klippor – Nordtungan och Söderklyven – klyver inloppet till den smala Dimporten. Här föds dimband när kustens varma stråk möter nordhavets kyla, och lotsklockor talar lika mycket lag som väder.
Stadens flagga är saltblå med en vit kluvetunga: lotsens konst att klyva vågen, tullhusets plikt att klyva ordet (sanning från skrov), och kungens makt att klyva viljor – hålla frälse, gillen och sjöfolk i samma farled. Sägnen berättar att en lots en vinterstorm skar seglet i “tvenne tungor” och räddade ett skepp; kungen målade då tungan på sitt standar som tecken för ”vilja som klyver storm”.
Kapitel I – Grund och läge: sten, trä och eldordning
Baccolath – staden där makten sitter i sten
Baccolath är en ärftlig monarki vars stadskropp formats av havet och tiden. Här står saltgrå tvåvåningshus på pålar, sammanlänkade av breda bryggor. Men makten – den sätter sig i sten. Adelsgårdarna på Stenkammen vakar över staden, och borgen Klyvkammaren tronar högt ovanför hamnen.
Eldordningen – trygghet i disciplin
Stadens rytm styrs i hög grad av den så kallade Eldordningen. Efter skymning gäller totalt eldförbud i varvszonen: inga öppna lågor, bara skärmade lyktor. Hinkkedjor och brandvaktens gong signalerar nattens växlingar, och ordningen är inte bara regel – den är kultur.
Ekonomi stämplad i mynt och beck
Baccolaths ekonomi vilar på flera ben: tullintäkter, skeppsvarv, beck, tjära och saltad fisk. Allt detta flätas samman i hamnens hjärta.
Kungens myntverk spelar här en central roll. Avgifterna vägs noggrant och betalas i “Klyvmynt” – det särskilda hamnmyntet som stämplas först när tullen är betald och lasten tillåts rulla vidare över Kättingkajen.
Kapitel II – Dimporten: lag i brons och salt
Yttre inloppet – där sjömanskap sätts på prov
Det yttre inloppet till Baccolath är mer än bara vattenväg – det är en levande lärobok i sjömanskap. Här krävs precision, erfarenhet och respekt för tradition. Klockvakten svarar med olika klämt beroende på situation: en lång för dimbank, två korta för haverist.
Navigationsregler i dimman
Skuggleden, känd för sin förrädiska sidström vid fallvatten, kräver särskild försiktighet. Vitögat – en ljusnande vattenoval som ofta uppstår i tjock dis – kan lätt lura även den mest rutinerade navigatör.
Hedersregeln är däremot tydlig: den som räddar en haverist får fri hamnavgift en gång per säsong. En enkel men kraftfull uppmuntran till solidaritet till sjöss.
Symboler som styr
Reglerna är inte bara skrivna – de syns. Utan lots är passage förbjuden under dimkvällar. En vit ring i stenkrita på relingen betyder “följ klockan”, två ringar indikerar “håll mot Söderklyven”. Klyvflaggan hissas hel vid sikt, halv vid dimma.
När ethos blir lag
Det är i inloppets riter och symboler som Baccolaths ethos blir till lag. Här möts tradition och säkerhet i varje beslut, varje signal, varje sväng – och varje sjöman vet: här gäller inget mindre än fullständig disciplin.
Kapitel III – Bryggstaden och Stenkammen
Bryggstaden – sånger under fötterna
Bryggstaden sjunger dovt under fötterna – en rytm av arbete, handel och hav. Här möts man på auktionstorget, vid Kättingkajen eller bland Sjögrändernas tavernor som “Gaffeln & Gisten” och “Klyvkronan”. Intill står Räddningsstegen, där Hedersregeln antecknas för dem som dragit haverister i land.
Doften är karakteristisk: tjära, salt och vinäger. Efter skymning glöder bara skärmade lyktor i mörkret, som om hela staden andas i dämpat ljus.
Stenkammen – adelsgatan mot himlen
Ovanför bryggorna reser sig Stenkammen – adelsgatan av kustgranit, där skiffern blänker efter regn. Härifrån ser man dimbanden födas över Dimporten, som vita floder i rörelse.
Krontrappan binder marknad till krön, en symbolisk axel mellan folk och furste. I nischen kallad “Vindögat” står lotsarna och “läser” dimman, ett uråldrigt sätt att tolka vädret med blicken snarare än instrument.
Maktens balansakt
Makten i Baccolath är ingen monolit. Den är ett jämtjuck – en ständig dragkamp – mellan kungens krona i Klyvkammaren och frälsets kontrakt i gillehuset “Stenhandsken”. Det är i denna spänning som stadens politiska nervsystem får sin puls.
Kapitel IV – Klyvkammaren: sten-segel mot vinden
Borgen – maktens saltbitna hjärta
Borgen i Baccolath är huggen direkt ur det saltbitna klippblocket, en bastion som blickar ut över havet. Dubbla klockor och hamnpejlar riktas mot horisonten, där varje skiftning i sikt och ström rapporteras in till Sjökammaren. I Sigillvalvet vägs mynt och kontrolleras hamnplomber – allt enligt tradition och rigorös ordning.
Klyvplatsen – där rykten och rykte vägs
På Klyvplatsen sker mer än bara praktisk logistik. Här vägs inte bara last, utan även eder – och i förlängningen Baccolaths rykte. Varje avvikelse, varje gest, blir en del av ett större symbolspel där trovärdighet är valuta.
Kungen och krisens arv
Kung Brastor Klyvsång föddes under en stormnatt i den så kallade Klyvkammaren, mitt i det hjärta han nu styr från. Han tog tronen efter en svidande tronföljdskris, och bär ännu ärren av den splittring som följde.
Hans fars hårda tullpolitik fyllde visserligen skattkistorna, men drev samtidigt sjöfolk att söka friare vatten – och därmed grunda Västrunna söderut. Den såriga relationen till denna grannstad skaver ännu i varje strategiskt beslut.
En modernare väg inom gamla murar
Ramverket kring Baccolath är fortsatt stramt: avgifter, kontroll och skärpt brandsäkerhet sätter tonen.
Däremot arbetar Brastor annorlunda. I stället för öppna höjningar – som skulle kunna föda “en Västrunna till” – väljer han att styra genom nådebrev, undantag och riktade favörer för nyckelrutter. Det är en balansgång mellan auktoritet och anpassning.
Kapitel V – Schismen: Västrunna bryter sig loss
Västrunna – frihetens spegel
Västrunna grundades av sjöfarare och bönder som tröttnat på Baccolaths höga tullar och vad de kallade “magiskt översitteri”. Det blev en stad byggd på protest – och på möjligheter. Här styr Skörderådet, och man bygger snabba skepp samtidigt som man tappar det välkända “Runnavinet”.
Hamnen mellan klipporna
Den lilla hamnbukten vaktas av två klippor som fungerar som naturliga väktare. Västrunnas ekonomi vilar på frihetens gärd – ett system där öppenhet är både ideal och verktyg.
Kontrasten mot Baccolath är påtaglig. Där Baccolath vilar på tungt mynt och hård ordning, är Västrunna ett experiment i tillit och rörlighet. Denna skillnad kastar en levande skugga över varje förhandling städerna emellan.
Handelsrösten och hans dubbelhet
Tarnick “Fena” Dolm, Västrunnas mest framträdande Handelsröst, personifierar frihamnslinjen. Han förespråkar gästfri handel och låga trösklar, där varje köpman ska känna sig välkommen.
Däremot gör hans skuggiga förflutna inom kusthandeln honom särskilt känslig för Baccolaths blickar – ett förflutet som fortfarande viskar i kulisserna.
Kapitel VI – Maktbalansen mot magistaterna
Baccolath håller ett vaksamt öga mot väst, där de stora magistaterna dominerar handelslederna. Med en blandning av skepsis och strategi bemöts namn som Eldergate, Lasteveng, Thornfall och Silverspire – var och en med sin egen sorts inflytande.
En kung i balans
Kungen förhåller sig försiktigt till dessa maktcentra. Lastevengs stål får hans respekt, Eldergates skuggiga rykte väcker misstänksamhet, Thornfalls oförutsägbarhet kräver vaksamhet, och när Silverspire rör sig politiskt – då lyssnar man i Baccolath.
Pendelpolitik i praktiken
Samtidigt drar varven åt ett annat håll. De vill sälja dit handeln går, oavsett politisk risk. Detta skapar en tydlig pendelpolitik: hovet ogillar inlandets maktspel och okontrollerad magi, medan näringslivet söker öppningar.
Därför växlar politiken ständigt – mellan opportunistiska leveranser till magistaterna och protektionistiska reflexer i tullhusen.
Kontrollerade kanaler
Följaktligen sker kontakten med Thornfall och Rivles oftast indirekt, via kustens mellanhänder. Baccolath föredrar att skogsvarorna från inlandet passerar genom kontrollerade hamnleder, där handeln kan styras – och övervakas.
Kapitel VII – Rökskogen och varvets eld
Varvets hjärta – mellan rök och rytm
I lä bakom muren breder stadens varv, slipar och tjärdalar ut sig. Det är en plats av arbete och rytm, där Ringtjäran svärtas av rökflagg varje gång grytorna kokar. Efter skymning råder eldförbud, en tyst påminnelse om både risk och disciplin.
Ljudens språk och dimmans skepnader
Varvets rytm är tydlig: vinchrop, sågspån och den så kallade “tysta gongen”. Här formas stormfasta skrov, robusta nog att trotsa havets nycker.
Samtidigt föds rykten lika lätt som spån – dimman förvrider ljud och gör att visshet löses upp i misstanke.
Marin ordning och maktmedel
Dessutom utgör hamnvakt, varvsvakt och lotsväsen en slags marin inrikesmakt. De ser till att sjöräddningsrutiner fungerar, dimlarm aktiveras och skärmade lyktor vägleder tryggt.
Vid behov kan denna ordning snabbt växla skepnad – till blockader eller avgiftschocker riktade mot misshagliga köpmän. Här förenas säkerhet och strategi i en och samma struktur.
Kapitel VIII – Lag, mynt och moral
Brandvaktsediktet – ordningens väktare
“Brandvaktsediktet” håller staden vaken om natten. Genom varje kvarter patrullerar brandvakter, medan klockor ringer enligt schema och kedjor låses som en tyst garanti för trygghet. Denna ständiga vaksamhet är mer än säkerhet – det är ett uttryck för ett samhällskontrakt.
Heder före avgift
Därtill spelar Tullens Hedersregel en avgörande roll: här ges ära före avgift. Det handlar inte bara om att driva in pengar, utan om att visa integritet i varje transaktion.
När klyvmyntet vägs öppet inför vittnen blir ritualen en länk mellan marknad och moral – en ceremoniell påminnelse om att handel ska ske med insyn och ansvar. Detta är en ordning Baccolath försvarat i generationer.
Strategisk smidighet
Trots den hårda ordningen råder dock inte stelhet. I praktiken tillåts kungen ibland smörja rikets gångjärn med nådebrev och riktade lättnader. Dessa undantag tjänar inte som svagheter, utan som verktyg i en större strategisk balans.
Kapitel IX – Dimans gåtor (och de som utnyttjar dem)
Dimporten – mellan verklighet och vidskepelse
Dimportens fenomen förbryllar både lärda och lekmän. Här talas det om dubbelklämt i klockorna, falska svarstoner i dimman och Vitögat som blinkar utan synlig orsak. Dessa märkligheter föder inte bara sjömansvisdom utan också en hel del vidskepelse.
Tecken i dimman
Dessutom hittas ibland böjda krokhakar vid Dimmgallret – ett tecken som vissa tolkar som påverkan från något okänt. Andra hävdar att klockorna “bär andra röster” där ute, som om själva tiden förändras i dimman.
Viskningar från norr
Från norr driver flaskpost med stjärnrunor åter in mot kusten. Samtidigt viskas det om Liefs dimviskningar – en gammal sägen som åter väcks till liv i skuggorna.
Sådana händelser prövar till sist även en kustkungs nerver, oavsett hur härdad han må vara.
Kapitel X – Personer som bar staden (illustrationsbeskrivning + bakgrund)
Kung Brastor Klyvsång
Bild: På borgmuren, saltstänkt mantel, enkel stenkrönt krona, kroksabeln Klyvsång vid höften; Klyvflaggan slår bakom.
Bakgrund & mål: Stormfödd regent efter kris. Vill återvinna kusthandelns inflytande inom ett fortsatt hårt tullramverk, med favörer hellre än synliga höjningar; säkra stenbrotten för pirbyggen; hålla magistater på avstånd genom balansspel. Svagheter: beroende av granit från inlandet, viskningar om stormnattens omen och adelns skuldböcker som hovnotarie Ysthem håller.
Selra Norrskiffer, hamnens fogde
Bild: Mörkblå rock, sjökronor i smidesram över kontorets dörr, kassavalv och sigillbock inom räckhåll.
Bakgrund & mål: Väktare av intäkter som vill skruva upp avgifter – men riskerar “en Västrunna till”. Rival och nödvändig motvikt till kungens mjukare favörlinje.
Orik Vindtvinnare, hamnkapten
Bild: Tjärfläckad rock, vindflöjt, lodlina och sandglas; står vid Klockvakten med blicken i diset.
Bakgrund & mål: Dirigent för klockor och vaktlinjer. Vill hålla signalordningen obeveklig – särskilt när dimman “svarar fel tonart”.
Maja Kättinghand, auktionariens mästare
Bild: Kraftig kvinna med repbränna, mässingsklocka i snöre och räknetavla på bältet, mitt på plankdäcket.
Bakgrund & mål: Rättvisa rop och rena vikter; driver på för nattsigill mot smuggel. En samvetsmotor i Bryggstaden.
Darg Vimstål, varvsutkörare
Bild: Lång, senig, krokhake och biten pipa; skuggan lång som en mast.
Bakgrund & mål: Drömmer om en säker lastkran, anar saboterade rep och falsk beck – går i clinch med mörkare intressen.
Tylli Knapp, lotslärling
Bild: Spenslig, vaxad mössa, skifferplatta, sjöstjärna i fickan.
Bakgrund & mål: Vill bli Baccolaths första kvinnliga lots och bevisa att strömmar kan “läsas” i skenspel och vind. Hon tror att Vitögat avslöjar strömvinkeln.
Yria Granitsson, stenmästare
Bild: Mätsnöre, huggjärn, salt i håret.
Bakgrund & mål: Bygger en stormfast stenpir – kungens arvprojekt. Vet att stadens stolthet vilar på granit och fästen lika mycket som på klockor.
Ysthem, hovnotarie
Bild: Bläckfläckiga fingrar, sigillask och skuldlängder; glasögon immar i Vindhalsen.
Bakgrund & mål: För lotsbok, skulder och sigill. Känner varje hus’ svagaste länk och håller tyst – tills kronan kräver.
Tarnick “Fena” Dolm, Västrunnas Handelsröst
Bakgrund & mål: Symbol för frihamnslinjen: lägre trösklar, öppna portar, snabbare lossning. Hans gamla affärer i kusthandeln gör honom sårbar för brev och rykten från Baccolaths Stenkammsgårdar – och han vet det.
Kapitel XI – Baccolath och grannskapet
Västrunna – protestens frihamn
Mot söder breder Västrunna ut sig – en frihamn född ur protest. Här blandas vindlotteri med vin i månsken, och staden står som en ständig påminnelse om att Baccolaths makt måste vara skicklig, inte bara tung.
Det är en plats där uppror är inskrivet i grunden, där sjömän och handlare rör sig fritt under stjärnorna, och där regler ifrågasätts lika ofta som de följs. Tarnick “Fena” Dolm ger staden en röst som inte tystnar – han ifrågasätter ständigt Baccolaths avgifter och påminner om frihetens pris.
Magins östra gränsland
Åt öster tornar däremot en annan makt upp sig – magins. Här kräver diplomatin en varsam balans mellan stål, skog och stjärntorn. Det är en region där varje förhandling måste vägas noggrant, där en felaktig allians kan rubba hela strukturen.
Varor från Thornfall och Rivles når för det mesta regionen via kustens mellanhänder. Detta säkerställer att flödet av resurser hålls inom kontrollerade hamnled, vilket både stärker säkerheten och bevarar inflytande över handeln.
Kapitel XII – Händelser att minnas
Kapitel XII – Händelser att minnas
Historien går på två ben: handel och omen. I detta kapitel kastas vi rakt in i en virvlande väv av märkliga händelser, där varje detalj antyder något större under ytan.
Mysterier i mynt och melodier
Klyvmynt skuret falskt väcker frågor om bedrägeri i hjärtat av handeln. Samtidigt svarar stadens klockor i ”fel tonart” – ett faktum som vissa avfärdar som mekaniskt slitage, men som andra tolkar som ett illavarslande tecken.
Därtill kommer skifferfall som gnistrar utan solens hjälp. Är det bara väderlekens nycker, eller har någon medvetet rört vid elementen? Frågorna hopar sig, men svaren lyser med sin frånvaro.
Brev som bär magi
Dessutom anländer en flaskpost från norr, märkt med stjärnrunor ingen ännu kunnat tyda. Strax därefter öppnas ett brev från Eldergate – pergamentet saltblänker som om det fortfarande bar havets skum.
Än mer oroande är en Thornfall-kurir som bär ett sigill så kallt att luften i Rådssalen fryser till is. Dessa budskap verkar inte bara bära information – de bär kraft.
Konflikter i skuggorna
Samtidigt mullrar ett tullkrig i bukten. Klyvmynt går i clinch med Skörderådets drömmar om en frihamn, en konflikt som hotar både handeln och den diplomatiska balansen.
Inom murarna viskas det däremot om något ännu mer oroande: adelsmän med skuggvägar till inlandet. Smuggling? Spionage? Eller något mer svårgripbart?
Kapitel XIII – Tidslinje: handel, dimma och makt
Förhamnens dagar – flagga, farled och ethos formas
- Sägnen om den kluvna segeltungan blir Baccolaths symbol och motto: ”Klyv våg, väg ord.”
- Lotsplikt i dimma och klocksignaler vid Dimporten etableras som norm.
Klyvkammaren reser sig – sten för makten, trä för vardagen
- Borgen Klyvkammaren byggs på klippan ovanför Bryggstaden; hamnpejlar, dubbla klockor och Sjökammaren organiserar sjörapporteringen.
- Stenkammen blir adelsgatan; Krontrappan binder marknad till krön.
Eldordningen hårdnar – brandsäkerhet som stadsidentitet
- Brandvaktsedikt, hinkkedjor, ”tyst gong”, skärmade lyktor och strikt eldförbud i varvszon efter skymning kodifieras.
Klyvmyntets tid – tullregim och öppen vägning
- Kungens myntverk stämplar avgifter till Klyvmynt; last rullar över Kättingkajen först när sigillet sitter.
Tullhårdnandet och schismen – Västrunna föds
- Höga avgifter och “magisk tillsyn” driver sjöfarare och bönder att grunda friare Västrunna; kontrasten frihamn vs. tullhamn cementeras.
Tronföljdskrisen och Brastors kröning – stål i sammet
- Brastor Klyvsång kröns efter en kort kris; regerar i schismens skugga. Ramverket förblir hårt, men Brastor arbetar inom det med favörer och nådebrev för nyckelrutter.
Pendelpolitiken mot magistaterna – armslängd och affärer
- Baccolath växlar mellan opportunistiska leveranser och protektionistiska reflexer gentemot Eldergate, Lasteveng, Thornfall och Silverspire; Thornfall/Rivles går helst via kontrollerade hamnled.
Samtida säkerhetsdoktrin – ”marin inrikesmakt”
- Hamnvakt, varvsvakt och lotsväsen ger snabb sjöräddning, dimlarm och kontroll—verktyg som vid behov kan växlas till blockad och avgiftschock.
Nyligen uppmärksammade incidenter – handel och omen
- Falska Klyvmynt och sigillintrång; skifferfall på Stenkammen; klockor i “fel tonart”.
- Dimportens “Vitöga”, dubbelklämt och röster i dimman; flaskpost med stjärnrunor från norr.
Västrunnas röst blir person – Tarnick ”Fena” Dolm
- Handelsrösten i Västrunna förkroppsligar frihamnslinjen; hans skuggiga förflutna gör honom känslig för Baccolaths blickar.
Epilog – Vad gör en hamn till kung?
Klyvkammaren står som ett sten-segel; Bryggstaden gungar som ett däck; Stenkammen väger som ett kölblock. Baccolath har valt ordning i tjära och klockklang, men vet att maktens riktiga prov kommer när dimman bär röster och vågen växlar. Då måste kungen klyva – våg, ord och vilja – med samma precision som den första lotsen i vinterstorm.
Källtrådar i texten
(Följande beskrivningar och händelser bygger på dokument och källor rörande:)
– Baccolaths geografiska läge och hamninlopp, inklusive Nordtungan, Söderklyven och Dimporten
– Stadsflaggan, dess symbolik och ursprung enligt “Klyvtungan”-sägnen
– Ekonomiska strukturer, såsom tullsystemet, Klyvmyntet och varvets produktion
– Stadsdelar och arkitektur, med särskild fokus på Kättingkajen, Stenkammen och Klyvkammaren
– Eldordningen och hamnordningen, inklusive brandsäkerhet, lotsregler och klocksignaler
– Nyckelpersoner, exempelvis kung Brastor Klyvsång och Tarnick “Fena” Dolm
– Schismen med Västrunna, dess frihamnsstatus och Skörderådets roll
– Det politiska landskapet, med spänningar mellan kustens tullmakt och inlandets magistater