Den här delen av kartan visar en övergång mellan kust kyla och ren högfjälls vinter. Längst i bakgrunden reser sig en väldig vägg av snötäckta toppar — de stora glaciala bergen — och framför dem breder två tydliga klimat fält ut sig: Glacial och Frigid.
Först: Glacial vid västra kusten
Glacial-området ligger närmast den västra kusten. Det ser ut som ett sönderbrutet, isigt landskap med kalla vikar, grunda sund och små öar utspridda ute i havet. Kusten är ojämn och nästan skärgårds lik, vilket ger intrycket av hårda vindar, drivis och svårtillgängliga landstigningar. Färgerna går i blekt blått och vitt, som om marken nästan alltid ligger under frost, is eller snöslask.
Därefter: Frigid som sammanhängande köldzon
Strax öster och sydost om detta ligger Frigid, som ser ut som en ännu mer sammanhängande köldzon. Här känns landskapet mindre som kust och mer som snötäckt inland — öppna, vita vidder där kyla och vind sannolikt dominerar större delen av året. Det fungerar nästan som en buffert mellan havets isiga kant och de enorma bergen ovanför.
Därför: De sista säkra lederna tar slut
Ni lämnar de sista säkra lederna bakom er. Framför er öppnar sig Glacial och Frigid som två andetag ur samma uråldriga mun. Ute vid kusten ligger isen sönderskuren i vikar, skär och frusna sund, som om havet försökt bryta sig in i landet och stelnat mitt i rörelsen.
Längre in breder den vita kölden ut sig i vindslagna fält där snön inte bara vilar över marken, utan verkar ha lagt sig över något äldre — som ett täcke över namn, vägar och löften som ingen längre vågar säga högt.
Samtidigt: Glaciärbergen som vakar
Bakom allt reser sig glaciärbergen, en vägg av vit sten och tystnad. De står inte där som vanliga berg. De vakar. Som om de sett skepp komma och försvinna, folk frysa ihjäl med böner på läpparna, och fortfarande minns var varje kropp föll.
Dessutom: Ljud som inte borde finnas
Luften här bär märkliga ljud. En klockton som inte borde nå så långt. En viskning i dimman, nästan som en order. En röst som kanske bara är vinden — tills den säger ett namn någon av er känner igen.
Här ute är kölden inte tom. Den lyssnar.
Å andra sidan: Glacials dimma och ljus som ljuger
I Glacial ligger drivisen som bleka rev kring kusten. Små öar sticker upp ur havet som benknotor, och mellan dem rör sig dimband som om de sökte något. Enligt berättelserna från Liefs kust och Varnhills barnramsor är det just i sådan dimma som förlorade syner visar sig, och där ljuset ibland ljuger.
Däremot: I Frigid hårdnar världen
I Frigid hårdnar världen. Där finns inga mjuka former kvar, bara vind, snö och den sortens tystnad som får varje steg att kännas fel. Marken ser stilla ut, men under ytan knäpper isen som om den drömde. Varje fotspår ni lämnar känns som en störning. Varje eld ni tänder som en förolämpning.
Men: Det värsta är inte vinden
Det finns platser där stormen river i er som ett rovdjur. Men det värsta här är inte vinden. Det värsta är känslan av att någon redan gått före er. Kanske en lots som aldrig fann vägen hem.
Kanske en spejare som fortfarande försöker fullfölja sin sista rutt. Kanske något äldre, som legat under isen så länge att själva landet lärt sig andas runt det.
Till sist: Något svarar under kölden
Och när ni stannar upp, bara ett ögonblick, hör ni det:
inte bara vinden
inte bara havet
utan något under kölden, djupt nere i marken, som svarar.
1. Monster för Glacial och Frigid
Kjarrul
Roll: Vrakjägare på glacial kust
Typ: Elitrovdjur / flockjägare
Zon: Glacial kust, drivis, vrakfält, skär
Illustrationsbeskrivning
En låg, långsträckt best med sälkropp, vargkäftar och drivis fastvuxen längs ryggen; trosslinor och rostiga krokar hänger ur den som om havet själv klätt den.
Bakgrund
Kjarruler sägs födas där skepp går under utan att deras döda namnges. De drar i sig salt, ben, träflisor och de sista orden från drunknade själar. Med tiden blir de mer intelligenta än vanliga rovdjur och lär sig känna igen signalbåtar, lotsljus och människors rädsla.
Drivkraft och aktuellt mål
De vill tysta allt som hjälper folk överleva storm och is. En flock försöker därför slita ner gamla klockställningar på skären och dra bort strandmärken så att nya vrak ska födas.
I spel
De angriper aldrig först den starkaste, utan den som bär lykta, karta eller proviant. De går gärna i vattnet, försvinner under drivis och slår upp bakom gruppen.
Spår och fynd
Sönderbitna stövlar, frusna rep, halvt nedsmälta mynt i spillningen, märkligt rena människoben.
Koncept
En låg, långsträckt kustbest med sälkropp, vargkäftar och drivis längs ryggen. Den jagar inte den starkaste först, utan den som bär ljus, karta, rep, proviant eller hopp.
Statistik
STY 3
SMI 3
UTH 4
INT 1
VIL 2
KAR 0
VP: 21
KP: 4
Initiativbonus: +3
Rustning: −1 (tjock hud, is och saltpansar)
VP-värdet följer regelbokens formel 10 + (UTH × 2) + STY, och 21 VP placerar Kjarrulen som en tydlig elitmotståndare snarare än kanonmat.
Färdigheter
Obeväpnad strid +2
Smyga +2
Reflex +2
Överlevnad +2
Navigering +1
Intuition +1
Taktisk manöver +2
Mental styrka +1
Motstånd +2
Anfall
Bett & krokryck
Attack: +5
Skada: 1T8 hugg/skär
Träffeffekt: Målet måste lyckas med STY eller SMI mot 15, annars dras det omkull eller tappar ett föremål i handen.
Bakslagsrusning från drivis
Attack: +6
Skada: 1T6
Krav: Kjarrulen måste börja dold, i vatten eller bakom iskant.
Träffeffekt: +1 skada mot mål som bär lykta, karta, rep eller proviant.
Slita loss märken
Taktisk manöver: +5
Effekt: Istället för skada försöker Kjarrulen slita ner lykta, rep, signalboj, släde, flaggstång eller packning. Vid lyckat slag flyttas eller förstörs föremålet fiction-first.
Särdrag
- Vrakjägarinstinkt
Kjarrulen får +2 på Intuition eller Smyga för att hitta den i gruppen som bär viktigast utrustning. Den väljer nästan alltid detta mål först. - Under drivisen
I kustzon eller på frusen strand kan Kjarrulen försvinna under iskant eller vatten som en del av sin rörelse. Nästa attack mot den är −2 om angriparen inte först lokaliserar den. - Klockhat
Om det finns klockställning, lotsljus, signaleld eller annan vägvisare i scenen prioriterar Kjarrulen att tysta den. Får den slå sönder eller dra bort ett sådant objekt återfår den 1T4 VP.
Svagheter
Eld och starkt kontinuerligt ljus
Kjarrulen är inte immun mot eld och hatar stadig låga. Första gången varje scen den träffas av eld eller bländande ljus får den −2 på nästa handling.
Namngivning av de döda
Om någon i scenen högt läser ett namn från ett vrak, en lotsbok eller en död mans minne kan SL låta Kjarrulen slå Mental styrka mot 15. Misslyckas den tvekar den, backar undan eller förlorar sin Reaktion denna runda.
Taktik
Kjarrulen slåss fult och kallt.
Thrummvakt
Roll: Territoriell vandringsbest i Frigid
Typ: Väktardjur / tung elitbest
Zon: Frigid, dalgångar, stenfält, gamla lägerplatser
Koncept
En massiv, ullig sexbent best mellan uroxe och fjällödla, med knotiga horn sammanvuxna med runristade järnplattor. Den är inte ond, men den ser eld, höga ljud och aktiv magi som intrång i sitt område.
Statistik
STY 5
SMI 1
UTH 5
INT 1
VIL 3
KAR 0
VP: 25
KP: 5
Initiativbonus: +1
Rustning: −2 (järnplåtar, hornsköld, tjock päls)
VP följer grundreglernas härledda värde: 10 + (UTH × 2) + STY.
Färdigheter
Obeväpnad strid +3
Taktisk manöver +2
Motstånd +3
Överlevnad +2
Intuition +1
Reflex +1
Navigering +1
Mental styrka +2
Anfall
Hornstöt
Attack: +6
Skada: 1T10
Träffeffekt: Målet måste slå STY eller SMI mot 15, annars knuffas det 1 zon eller faller omkull.
Sexbent nedtrampning
Attack: +5
Skada: 1T8
Effekt: Mot liggande mål eller i trång passage får Thrummvakten +1 skada.
Järnskrapets kast
Taktisk manöver: +4
Effekt: Thrummvakten river loss skrot, sten eller gammal metall och kastar upp det i luften. Alla i närzon slår Reflex mot 15 eller får 1T6 VP och −1 på nästa handling.
Särdrag
- Runbunden kropp
Thrummvaktens gamla bindrunor gör den trög för magisk påverkan. Den får +2 på Mental styrka eller Motmagi-liknande motstånd när någon försöker styra, skrämma eller fördriva den med magi. Detta passar runmagins starkt strukturerade natur i Lastevengs tradition. - Järnhunger
Om det finns metall i scenen — vapenställ, släde, spikar, rustningsdelar, skrot — kan Thrummvakten använda en handling för att dra åt sig eller skydda det. Nästa gång någon försöker passera den vägen får de −2 om de inte först distraherar besten. - Revir av stillhet
När någon tänder stor eld, skapar högt buller eller använder tydlig aktiv magi inom dess revir får Thrummvakten +2 på sin nästa attack eller manöver mot den källan.
Svagheter
Lugna avstånd och offerjärn
Om gruppen backar undan, sänker rösterna och lämnar synligt järn eller skrot mellan sig och Thrummvakten kan SL låta ett slag på Djurkunskap, Intuition eller Överlevnad mot 15 lugna den. Då nöjer den sig med att bevaka och släpper fram gruppen längs kanten av sitt revir.
Instabila runor
Om någon lyckas läsa eller skada de spruckna järnplåtarna på dess horn med Skriva & Läsa, Magisk kunskap eller Hantverk mot 15, tappar Thrummvakten −1 rustning resten av scenen.
Taktik
Thrummvakten jagar sällan.
Den gör i stället så här:
- Varna med stampningar och frustningar
- Blockera passage
- Gå mot eld, buller eller magi först
- Knuffa bort inkräktare från sitt “bo”
- Slå ihjäl bara om någon vägrar retirera
Den är som farligast i:
• trånga pass
• steniga dalgångar
• läger där mycket metall ligger framme
• platser med begravda artefakter eller gamla observationsrösen
Scenhot
• Marken darrar av tunga steg innan den syns
• En hög av järnskrot visar sig vara dess bo
• Gruppens vapen dras undan i snön under natten
• Ett gammalt läger med runplattor ligger mitt i dess revir
• En eld får den att gå från vaksam till våldsam på ett ögonblick
Spår och fynd
I eller nära reviret kan man hitta:
• nedtrampade snövallar
• runskavda stenblock
• hornmärken på järn
• cirkelformade lägerplatser
• gamla dragbeslag och sönderbrutna slädmedar
• 1 på 6 chans: en begravd stav, en runplåt, eller ledtråd till Minnesrimstaven
Snabb SL-tolkning
Ensam Thrummvakt: territoriell scen, moralisk konflikt, stark väktare
Två Thrummvakter: nästan ogenomträngligt revir
Skadad Thrummvakt: tragisk och mycket farligare, reagerar snabbare med våld
Det viktigaste vid bordet är att Thrummvakten inte känns som “ett monster som vill döda allt”, utan som en gammal väktare som blivit kvar när uppdraget redan dött.
Skeldraug
Roll: Isdimmans vägbedragare
Typ: Orolig andevarelse / kontrollfiende
Zon: Frigid, glaciärstigar, dimbankar, övergivna leder
Koncept
En hög mänsklig figur av rimfrost och tygtrasor, med en svag lanterninglöd inne i bröstkorgen. Den uppstår när en vägvisare, spejare eller kartläsare dör med en ofullbordad rutt i huvudet. Precis som Dimålarna förvränger den sikt och vägval, men där Dimålarna skyddar Liefs med förseglat ljus blir Skeldraugen en kallare och farligare kusin som leder levande mot sprickor, ras och glaciärbranter.
Statistik
STY 1
SMI 3
UTH 3
INT 2
VIL 4
KAR 1
VP: 17
KP: 3
Initiativbonus: +3
Rustning: −0
VP följer grundreglernas formel 10 + (UTH × 2) + STY, och 17 VP placerar Skeldraugen som en vanlig till farlig specialfiende snarare än en boss.
Färdigheter
Smyga +2
Reflex +2
Navigering +2
Intuition +2
Magisk kunskap +1
Mental styrka +3
Taktisk manöver +3
Obeväpnad strid +1
Färdighetsvalen bygger på regelbokens lista över Smyga, Reflex, Navigering, Intuition, Magisk kunskap, Obeväpnad strid och Taktisk manöver.
Anfall
Rimfrostgrepp
Attack: +4
Skada: 1T6 kyla
Träffeffekt: Målet måste slå SMI eller STY mot 15, annars blir det hejdad/stoppad och får frost över händer, stövlar eller vapen.
Lanternbröstets sken
Attack: +5
Skada: 1T4 VP mental köld
Effekt: Målet ser en falsk säker led, eld eller siluett. Nästa Navigering-, Intuition- eller Reflexslag blir −2 om inte någon annan bryter synen.
Väg i vit dimma
Taktisk manöver: +6
Effekt: Skeldraugen försöker få gruppen att gå fel. Ett mål eller hela gruppen slår Intuition eller Navigering mot 15. Vid miss leds de 1 zon eller ett farligt steg åt fel håll — mot tunn is, dold spricka eller separering.
Särdrag
- Falska leder
Skeldraugen skapar syner av lägereldar, fotspår, rop på hjälp eller välkända gestalter. Detta ligger nära Dimålarnas illusionsväv och dimslöja, men används här för förräderi i stället för skydd. - Ofullbordad rutt
Så länge Skeldraugen befinner sig på eller nära en gammal led, stig, glaciärpassage eller markerad rutt får den +2 på Taktisk manöver och Navigering. Den vet inte att vägen förändrats; den försöker bara slutföra den. - Röst i vinden
En gång per scen kan Skeldraugen imitera en bekant röst eller ett gammalt kommando. Ett mål som hör detta måste slå Mental styrka mot 15 eller förlora sin Reaktion nästa runda medan det tvekar, lyssnar eller svarar.
Svagheter
Stadigt, sant ljus
Skeldraugen ogillar klar och stadig låga, heligt ljus eller en tydligt buren lykta som hålls fast och inte fladdrar. Första gången varje scen någon riktar sådant ljus mot den får den −2 på nästa handling.
Korrekt vägledning
Om rollpersonerna använder en sann ledmarkör — till exempel karta, namngiven rutt, lotsbok, Minnesrimstav eller Liefs Isöga — kan SL låta ett slag på Navigering, Magisk kunskap eller Historia & Kultur mot 15 störa Skeldraugen. Vid lyckat slag tappar den Falska leder resten av scenen.
Namngiven död
Om gruppen får veta vem Skeldraugen en gång var och uttalar namnet högt tillsammans med plats eller uppdrag, måste den slå Mental styrka mot 15. Vid miss stelnar den till, blir stilla eller visar i ett ögonblick den sanna vägen.
Taktik
Skeldraugen vill sällan döda med egna händer.
Den gör helst så här:
- Visar falskt ljus i dimma
- Splittrar gruppen
- Leder den mest stressade eller sårbara mot fara
- Låser fast ett mål med Rimfrostgrepp
- Försvinner ur sikte och upprepar mönstret
Den är som farligast när:
• sikten redan är dålig
• gruppen är trött eller oenig
• någon bär en karta men tvivlar
• marken i scenen faktiskt är farlig
Scenhot
• Perfekta fotspår börjar i tom snö och slutar vid en spricka
• En bekant röst kallar från fel sida av dimman
• En gammal ledmarkör står kvar, men pekar mot död terräng
• En rollperson ser ett tryggt läger som ingen annan kan se
• Snön dämpar alla ljud utom en enda order: “den här vägen”
Spår och fynd
I dess närhet kan man hitta:
• raka fotspår som slutar abrupt
• isrosor på duk, trä eller ben
• frusna rester av lägereldar som aldrig tänts
• gamla vägmarkeringar under snön
• en kartbit, kompassnål eller lotsbräda
• 1 på 6 chans: ledtråd till Liefs Isöga eller Djupnadiren
Snabb SL-tolkning
Ensam Skeldraug: psykologisk scen, fel väg, kuslig förföljelse
Två Skeldrauger: dimlabyrint, splittring, flera falska signaler
Skeldraug vid grav eller ledsten: sorgligare och mer mänsklig, men också mer envis
Det viktigaste vid bordet är att Skeldraugen känns som ett uppdrag som vägrar dö, inte som ännu ett spöke.
Karkvurm
Roll: Glaciärens gravmask
Typ: Bossbest / underjordsrovdjur
Zon: Glaciala bergsfötter, djup is, svartjärnsvalv, begravda ruiner
Koncept
En jättelik blek leddjursvarelse med borrkäftar av svart glans, mjölkiga ögon utan pupiller och en kropp bepansrad av genomskinliga isplåtar där skuggor rör sig på insidan. Den vaknar när något begravt under isen börjar “sjunga” — en port, en artefakt eller ett gammalt valv av järn.
Statistik
STY 6
SMI 1
UTH 6
INT 0
VIL 3
KAR 0
VP: 28
KP: 6
Initiativbonus: +0
Rustning: −3 (isplåtar, tjock kitin, sten- och frostpansar)
Färdigheter
Obeväpnad strid +4
Taktisk manöver +3
Motstånd +4
Överlevnad +2
Reflex +1
Mental styrka +2
Navigering +1
Anfall
Borrkäft
Attack: +7
Skada: 1T12
Träffeffekt: Målet måste slå STY mot 16, annars slås det omkull, fastnar delvis i snö eller dras 1 zon mot Karkvurmens käftar.
Isbrytarrusning
Attack: +6
Skada: 1T10
Krav: Karkvurmen måste komma underifrån eller genom tunn is, snövall eller sprucken mark.
Träffeffekt: Alla inom närzon slår Reflex mot 15 eller faller, tappar fotfästet eller mister ett löst buret föremål.
Gravspinnets skrap
Attack: +5
Skada: 1T8
Effekt: Karkvurmen slår med sina främre segment och skickar is, benflisor och svart järn genom luften. Alla i en kort linje framför den riskerar skada.
Särdrag
- Under isen
Karkvurmen kan försvinna ner i snö, morän eller sprucken glaciär och dyka upp på annan plats i scenen. Första attacken mot den efter att den brutit ytan sker med −2 om angriparen inte var beredd. - Järnsång
Om det finns begravd metall, runjärn, portar, valv eller artefakter i området känner Karkvurmen instinktivt var de finns. Den dras alltid mot sådant, även om den ignorerar lättare byten. - Sprickornas herre
När Karkvurmen träffar med Isbrytarrusning eller missar med våldsam kraft kan SL skapa en ny fara i scenen: sprucken mark, rasande is, öppnad tunnel, fallrisk eller ångande hålighet.
Svagheter
Eld och hetta i sprickor
Öppen eld skrämmer den inte direkt, men kraftig hetta mot redan sprucken pansarplåt gör den sårbar. Om någon först skapar en spricka i dess rustning får nästa eldattack eller hetta-baserade effekt +2 eller ignorerar 1 rustning.
Hård resonans
Karkvurmen reagerar starkt på metallisk, genomträngande resonans. Klockslag, runhammare mot järn eller vissa artefakter kan störa dess orientering. En rollperson som använder rätt ljud med Hantverk, Magisk kunskap eller Taktisk manöver mot 15 ger Karkvurmen −2 på nästa handling.
Mjuk mark är dess styrka
På bar sten, i trånga ruiner eller där marken inte kan ge vika förlorar Karkvurmen en del av sitt övertag. Den kan fortfarande slåss brutalt, men får svårare att använda Under isen och Isbrytarrusning fullt ut.
Taktik
Karkvurmen slåss inte listigt. Den slåss som en naturkatastrof.
Den gör helst så här:
- Känner av metall eller resonans under marken
- Cirklar osynligt under gruppen
- Slår upp under den tyngsta eller mest centralt placerade
- Splittrar formationen med sprickor och ras
- Drar sig ner igen om bytet blir för rörligt eller om marken blir ogynnsam
Den är som farligast när:
• gruppen står tätt
• marken redan är sprucken
• ett valv eller en artefakt sjunger under isen
• spelarna fokuserar på något annat än terrängen
Scenhot
• Marken sjunker i en perfekt cirkel innan något syns
• Varm ånga sipprar ur snön trots kölden
• Svart järnspån darrar i fickor och väskor
• Ett gammalt valv hörs som ett lågt, pulserande muller
• Karkvurmen bryter inte fram för att döda gruppen, utan för att nå porten bakom dem
Spår och fynd
I dess tunnlar eller jaktområde kan man hitta:
• perfekt runda hål i isen
• metall som ser gnagd ut
• varm ånga ur sprickor
• benhögar blandade med mineral och svart järn
• gamla verktyg från misslyckade utgrävningar
• 1 på 6 chans: ledtråd till Djupnadiren, Minnesrimstaven eller en ny öppning mot Svarthjärtporten
Snabb SL-tolkning
Ung Karkvurm: tung elitfiende, ett möte gruppen kan överleva med smart terrängspel
Fullvuxen Karkvurm: bossmonster, kräver rörelse, planering och sceninteraktion
Karkvurm vid sjungande valv: mer än ett monster — ett levande lås som svarar på det som finns under isen
Enkel bossfasning
För att göra striden mer dramatisk kan du spela Karkvurmen i tre faser:
Fas 1 – Under ytan
Bara tecken syns: sprickor, ånga, skakningar.
Fas 2 – Brutet landskap
Den bryter fram och slår sönder scenen.
Fas 3 – Järnsång
När den förlorat halva VP blir den snabbare, mer desperat och går direkt mot det begravda objektet i stället för mot rollpersonerna.
Det viktigaste vid bordet är att Karkvurmen känns som själva isens hunger, inte som ett vanligt djur.
De fyra kalltecknen i Tzel’vanna
Varnhills sebare talar ibland om De fyra kalltecknen. De säger att när havet tiger, dimman ljuger och isen börjar sjunga under marken, visar Tzel’vanna fyra svar:
Staven som stillar vinden.
Ögat som skär genom lögnen.
Myntet som väljer leden.
Glaset som ser djupet.
Och när alla fyra bärs tillsammans under samma storm, visar de vägen till det som ligger begravet under isen — kanske samma svarta valv som Karkvurmen nu hör kalla. Det här är inte uttryckligen fastslaget i texterna; det är en lokal legend byggd ovanpå Liefs stjärnkompasser, Varnhills minnesmystik, Dimålarnas förseglade ljus och Baccolaths stormkultur.
Artefakter att hitta
Senast skapade vi fyra köldartefakter för den glaciala nordvästen, men deras ursprung drog för långt bort från själva spelzonen. Du har rätt: här ska vi förankra dem i Tzel’vanna enligt kartan, och ge dem en lokal myt som sebare kan bygga vidare på. Vill du att den här legenden ska vara känd bland kustfolk och lotsar, eller bara viskas i Varnhills dimriter?
Enligt lore-dokumenten växte Liefs fram ur skeppsrester och stjärnkompasser, Varnhill kring Minnesstenarna och de första Vindtalarna, medan Dimålarna knyts till Ljusets Försegling och Baccolaths kultur tydligt bärs av klockor, dimsignalering och Klyvmynt. Därför passar det bättre att artefakterna föds ur Tzel’vannas egen kust-, dim- och minnesmystik.
De fyra kalltecknen i Tzel’vanna
Varnhills sebare talar ibland om De fyra kalltecknen. De säger att när havet tiger, dimman ljuger och isen börjar sjunga under marken, visar Tzel’vanna fyra svar:
Staven som stillar vinden.
Ögat som skär genom lögnen.
Myntet som väljer leden.
Glaset som ser djupet.
Och när alla fyra bärs tillsammans under samma storm, visar de vägen till det som ligger begravet under isen — kanske samma svarta valv som Karkvurmen nu hör kalla. Det här är inte uttryckligen fastslaget i texterna; det är en lokal legend byggd ovanpå Liefs stjärnkompasser, Varnhills minnesmystik, Dimålarnas förseglade ljus och Baccolaths stormkultur.
Artefakter att hitta
Artefakter
Minnesrimstaven
Sägs ha skurits av de första Vindtalarna i Varnhill, efter att barnen vid Minnesstenarna börjat höra röster från snöstormar som ännu inte kommit. Stavarna skapades inte för krig, utan för att märka ut tillfälliga frizoner där dimma, kyla och viskningar kunde hållas stången. Varnhills Vindtalare och Minnesstenar nämns direkt i böckerna om Liefs.
Legend:
Den första staven slogs ner av en sebare som letade efter tre försvunna jägare i Frigid. När hon bad vinden tiga svarade marken med blåsprickigt ljus, och männen hittades sovande i snön som om tiden stannat kring dem.
Utseende:
En kort stav av svartdriven ask, lindad med blekta sälsenor och inlagd med mjölkvita stråk som ser ut som frost under träets yta.
Förmåga:
När staven slås ner i marken skapar den ett stilla bälte där vindtrycket bryts och tunna blå issprickor visar säker mark för några timmar.
Pris:
Varje bruk väcker ett eko ur platsens minne. Ibland hör bäraren gamla rop, ibland följer ett Skeldraug-spår efteråt.
Typisk fyndplats:
Ett nedrasat vardröse mellan kustisen och Frigids inland.
Liefs Isöga
Detta ska inte längre ses som en främmande lins, utan som en relik från Ljusets Försegling. I Varnhills folktro sägs vissa Dimålare bära förseglat ljus i sina kroppar, och när en sådan varelse dör i rätt dimma lämnar den efter sig ett kallt “öga” av vitt ljus. Bestiariet knyter Dimålarna direkt till Ljusets Försegling och Varnhills heliga traditioner.
Legend:
En blind flicka från Liefs bar ett sådant öga mot havsdimman och såg då inte världen som den var, utan som den ljög. Hon ledde därmed en hel båt genom skär som ingen annan såg.
Utseende:
En oval, mjölkvit kristall som blir klar först i dimma, månljus eller norrsken.
Förmåga:
Avslöjar falska eldar, illusionsleder, speglande snöfält och gravmärken under is.
Pris:
Den som bär Isögat ser ibland sådant som varit, men inte längre finns: gamla lägereldar, förlorade lotsar, skepp som redan sjunkit.
Typisk fyndplats:
I ett valbensskrin på en glacial skärö, nära vatten där Dimålare en gång sågs.
Klyvmyntet av stormjärn
Klyvmyntet hör hemma i Baccolaths stormpräglade kustkultur. Enligt stadens sägner föddes tecknet när ett skepp räddades ur vinterstormen genom att seglet skars i två tungor, och den kluvna formen blev därefter en symbol för vilja, led och rätt kurs.
Legend:
De äldsta mynten sägs ha präglats av järn från spikarna i det räddade skeppet. Därför minns de ännu vägen mellan skär, drivis och dimbankar.
Utseende:
Ett tungt, mörkgrått mynt med en spricka rakt genom mitten, sammanhållen av två tunna silvernitar.
Förmåga:
Om det kastas på is eller vatten vrider det sig mot den säkraste leden genom sund, drivis eller dimma.
Pris:
Myntet kräver ett talat löfte innan det lyder. Om löftet bryts visar det i stället den snabbaste vägen till fara.
Typisk fyndplats:
I fickan på en frusen lots nära en gammal klockställning eller en övergiven lotsklippa.
Djupnadiren
Detta ersätter den äldre, mer främmande varianten. I Liefs ursprungsberättelse blev överlevarnas stjärnkompasser till altaren, och senare började nålarna peka inte mot norr utan mot djupen. Därifrån bygger vi Djupnadiren: en sprucken lins ur en sådan stjärnkompass, slipad om av någon som ville se vad som kallade under hav och is.
Legend:
Den förlorade kaptenen i dimberättelserna sägs ha burit glaset i ett kopparbeslag vid ena ögat. Han såg alltid en led till — en som inga kartor visade — och just därför följde han den för långt. Böckerna om Liefs nämner också “den förlorade kaptenen” i kustens viskningar, vilket gör detta till en stark lokal legend att bygga vidare på.
Utseende:
Ett monokel av svartgrönt glas i saltärgad kopparring, sprucket som frusen tång.
Förmåga:
Visar magiska spår i kölddimma, förseglade ruiner, bundna väsen och var verkligheten är tunn.
Pris:
Ju längre det används, desto tystare blir världen. Till sist hör bäraren bara sitt eget blod och något långt under isen.
Typisk fyndplats:
I ett kollapsat kustkapell i Lysmonds utmarker, eller i en kista av drivved från den första flykten till Liefs.
Spelklara slumptabeller för området
Användning i spel:
Slå 1 gång för väder per halvdag eller när gruppen byter terräng.
Slå 1 gång för fynd när spelarna söker, gör läger, plundrar ett vrak eller överlever ett farligt område.
Den tredje tabellen är valfri och används när du vill att platsen själv ska svara.
Slumptabell: väder och sikt i Glacial/Frigid (1T12)
| T12 | Väder | Spelverkan |
|---|---|---|
| 1 | Död stillhet | Ingen vind alls. Ljud bär långt. Alla som vaktar kan lättare höra rörelser, men även gruppen hörs längre bort. |
| 2 | Skärvind från havet | Fingrar domnar snabbt. Nästa försök att skjuta, klättra eller arbeta med små föremål blir svårt. |
| 3 | Rimdimma | Sikten faller till några tiotal steg. Följa spår blir lättare, orientering blir svårare. |
| 4 | Nålsnö | Ansikten skärs av hård snö. Alla resor tar längre tid och läger kräver skydd eller extra ved. |
| 5 | Drivis i rörelse | Kustleder förändras. Tidigare säker väg är inte längre säker förrän någon sonderar den. |
| 6 | Blåsprickig frost | Marken knäpper av kyla. Den som läser terrängen rätt hittar säker passage över tunn is. |
| 7 | Vitstorm | Allt blir till väggar av snö. Gruppen riskerar splittras om de inte binder ihop sig eller håller fysisk kontakt. |
| 8 | Ljugdimma | Falska ljus, skuggor och lägereldar syns i utkanten av blicken. Alla vägval bör dubbelkontrolleras. |
| 9 | Klockväder | Vinden bär metalliskt ljud långt över isen, som om osynliga signaler slår mellan skären. Nära kust eller vrak kan detta ge ledtrådar. |
| 10 | Djupköld | Vätskor fryser, rep stelnar, metall fastnar mot hud. Utrustning som inte skyddas riskerar skadas. |
| 11 | Stjärnklart järnnatt | Himlen är klar och marken hård. Navigation gynnas, men alla fotspår blir tydliga och lätta att följa. |
| 12 | Dimålarnas andedräkt | En nästan helig dimma drar in. Ett monster kan tveka, en rastlös själ kan lugna sig, eller en lögn kan avslöjas. |
Slumptabell: vad platsen minns (1T8)
| T8 | Platsens minne | Spelverkan |
|---|---|---|
| 1 | Ett förlorat namn | En rollperson hör sitt eget namn uttalas av någon som inte borde finnas här. |
| 2 | Skeppsklockan | Ett enda slag hörs i dimman. Alla vet instinktivt åt vilket håll kusten ligger. |
| 3 | Jägarnas sömn | Ett gammalt läger anas under snön. Där vilar tre kroppsgropar men inga kroppar. |
| 4 | Lotsens löfte | Någon i gruppen känner starkt att ett brutet ord måste gottgöras innan vägen öppnas. |
| 5 | Dimvägvisaren | En ljus figur visar en snabb led. Den är sann bara om gruppen går tyst och utan eld. |
| 6 | Järnets hunger | Metallföremål blir tyngre, kallare och svagt dragna åt ett visst håll. |
| 7 | Den sjungande isen | Marken ger ifrån sig ett lågt muller. Alla förstår att något djupt nere är vaket. |
| 8 | Tiden stannar ett ögonblick | Snöfallet verkar frysa i luften. Gruppen får en chans att agera före bakhåll, ras eller monsteranfall. |
Snabbtabell: lägerproblem i köldzonen (1T6)
| T6 | Problem vid läger | Följd |
|---|---|---|
| 1 | Elden dör utan anledning | Något i närheten reagerar på mörkret snarare än på värmen. |
| 2 | Proviantpåse sönderdragen | Kjarrul eller mindre asätare har varit nära. |
| 3 | Rep och remmar stelnar | Avfärd tar längre tid och packdjur eller slädar riskerar fastna. |
| 4 | En vakt hör order i vinden | Kan vara Skeldraug, platsminne eller verklig varning. |
| 5 | Snön runt lägret är trampad i cirkel | Thrummvakt har prövat gränsen men ännu inte gått till angrepp. |
| 6 | Ett blått ljus under isen | Något finns rakt under lägerplatsen. Frågan är bara hur djupt |