Öknens Förvridna Blod
Ursprung och Hemvist
Droz’Kal uppstod ur spillrorna efter Thralis Drakthorns fall. En grupp svartfolk (ursprungligen en klan av nattgobliner och orker) som sökte skydd i de skuggiga grottorna kring den vulkaniska grunden under Bastionen. Men i sin desperation kom de i kontakt med den svartgröna kristallen – Skuggans Hjärtsten – och deras kroppar och sinnen förvrängdes.
Nu lever de i nätverk av underjordiska klyftor under Talgtoks – i ett område de kallar Shar-Mulgar, eller ”Den Djupaste Mörkrets Gap.”
Fysiska Kännetecken
Droz’Kal-folket skiljer sig från andra svartfolk genom sin bläcksotiga hud, ibland mönstrad med kristallådror som glöder svagt i grönt eller rött när de blir arga eller utövar magi. Deras ögon är djupt färgade – inte glödande, men reflekterande – som glas i mörker. Över axlar och armar växer benliknande sköldar, ett resultat av generationer av mutationer från att leva nära den svartgröna kristallen. De har grova röster, andas ofta tungt svavelosande luft och är motståndskraftiga mot hetta, toxiner och mental påverkan från magi.
Struktur och Kultur
Droz’Kal styrs genom en strikt klanhierarki där blodslinjer och styrka avgör rang. Ledaren bär titeln Sharak’Ruun, en ”blodtalare” som sägs kunna höra kristallens vibrationer genom sin ryggrad. Under honom finns tre råd:
- Blodets Råd – mystiker, präster och skriftlärda som tolkar blodets viljor genom ceremonier.
- Garn-Thak – krigsråd som tränar Droz’Kals blodskrinnare, organiserar försvar och straff.
- Sorgblinda – spårkunniga som tappat synen men ”läser markens blod” för att spå fienders rörelser och jordens humör.
Traditioner och Ritualer
- Blodsången: En månatlig ceremoni där en varelse offras till ”Viskaren” – en levande kristall i hjärtat av Shar-Mulgar. Klanen sjunger i disharmoni och tömmer blodet i bassänger där dimman stiger.
- Mörkväckning: Ungdomar vandrar ensamma genom en korridor kantad av kristallstift och viskande benflöjter. De som återvänder med sinnet intakt får sin första tatuering.
- Jägarnas Flamma: De främsta krigarna jagar ökenvargar med bara spjut och slöjor, sedan smider de vapen av vargben, härdade i kristallsalt och ökensand.
Allianser och Fiender
- Skuggkultisterna: En instabil och avtagande allians. Droz’Kal respekterar deras kraft men vill inte vara deras tjänare. En fraktion vill bryta samarbetet helt.
- Sandslöjorna: Hat blandat med vördnad. Droz’Kal anser dem svaga – men kloka i öknens vägar. De undviker varandras heliga platser.
- Eremiterna: Elder Vashtar varnar för Droz’Kal: ”De har smakat kraften, men är inte förblindade. Det gör dem farliga.”
Mål
Droz’Kal strävar efter att finna det förlorade Fragmentet av Thralis Hjärta, inte för att återuppväcka honom – utan för att sluta cirkeln och bli härskare över Talgtoks genom blodets egen vilja. De ser sig som den nya maktens början, inte dess återuppståndelse.
Samhällsstruktur och Livsstil
Bosättning: Shar-Mulgar – Skuggdjupets Fäste
Droz’Kal lever i ett underjordiskt samhälle av naturliga klyftor, vulkaniska gångar och gamla ruiner under Talgtoks öken. Dessa gångar är sammanlänkade med Skuggornas Bastion genom tunnlar och gamla magiska portar. Bosättningarna är upplysta av grön skimrande kristaller som vuxit fram ur marken – ett arv från Thralis svartmagi.
Shar-Mulgar består av flera ”Blodnischer”, små sektionsklaner som lever tätt och delar föda, vatten och ritualer. I mitten av Shar-Mulgar finns den Stora Vevan, en kammare där blodets energi samlas kring den största kristallbiten – ”Viskaren”, ett levande fragment som pulserar med uråldrig vilja.
Dagligt Liv
- Gruvarbete: De gräver fram kristallfragment och svart järnsand för att tillverka blodets redskap och vapen.
- Jakt ovan jord: Under natten skickas små jaktgrupper till ytan för att fånga ökenvargar eller Sandslöjornas boskap. De rör sig snabbt, lämnar inga spår.
- Rituell tjänst: Varje Droz’Kal förväntas delta i minst en blodceremoni i veckan – även barn.
- Rötutvinning: Svartfärgade svampar och mögel från de fuktiga hålorna används i drycker och salva som sägs skydda mot hallucinationer i Talgtoks stormar.
Uppfostran
Barnen föds oftast ur arrangerade parningar valda av Blodets Råd. När de föds, får de sina ögon ”brända” av ett ljus från kristallen för att märka dem som Blodets barn – ett tecken på deras plats i klanens kedja.
Uppväxtstadier:
- Raukling (0–6 år): Barnet får inte tala förrän det klarar sin första natt i en isolerad grotta.
- Gråtblod (7–12 år): Lär sig slåss, jaga och uthärda smärta. Blir ofta sända att spionera på Sandslöjorna.
- Slöjebruten (13+): Genomgår Blodsångens ritual. De som överlever får välja väg: krigare, mystiker eller väktarlärling.
Trosuppfattning – Blodets Kodex
Droz’Kal dyrkar inte enbart Thralis, utan Blodet självt – en formlös urkraft de menar viskar genom den svartgröna kristallen. I deras ögon är blod inte bara liv, utan också vilja, makt och minne – en levande ström som bär röster från forntiden genom generationerna.
Deras kodex:
- ”Ljuset är lögnen.” Endast i mörker ser man sanningen.
- ”Blod är vilja.” Den som offrar mest, är den som hör rösten klarast.
- ”Ingen Droz’Kal står ensam.” Alla är knutna genom blodets röta – svaghet är en fara för hela klanen.
Ritualerna hålls i Blodsbassänger, där blodet blandas med kristallstoft och bildar en dimma som sägs tala tillbaka.
Militära Roller
- Skrinnare: Lätta soldater som rör sig snabbt i sand och skuggor, ofta utrustade med krokvapen och kastknivar.
- Blodsväktare: De starkaste kämparna genomgår kroppsliga mutationer genom ceremoniell kontakt med kristallfragment. De förlorar delar av sitt vanliga sinne men vinner styrka, smärttålighet och visioner i strid.
- Kvastförare: Magiker med förmåga att kalla fram “blods trådar” – förvrängda illusioner, mörkerfält och skräckvisioner.
Kultur och Symbolik
- Musik: Benflöjter, trumningar på ihåliga skallar och gutturala ramsor används i både vardag och riter.
- Skrifter: Symboler ristade med klor på sten och ben – ofta spiralformade – som tros förstärka kontakten med blodets vilja.
- Kläder: Skapade av ökenvargskinn, sandimpregnerade tygband och rustningsfragment från ruiner. Varje individ bär minst ett benfragment från en släkting.
Blodets Prästinna (valfritt tillägg)
En hemlighetsfull gestalt känd som Hruk’Nassa, ”Den som viskar genom köttet”, leder de heligaste ritualerna. Hon talar endast i viskningar, sägs tolka blodets viljor direkt från Viskaren, och är klanens rituella kärna – men inte dess politiska ledare.
Shar-Mulgar – Droz’Kals Läger i Skuggdjupet
Djupt under Talgtoks öken, i ett virrvarr av grottor, bergsalssprickor och stenraviner, ligger Shar-Mulgar – Droz’Kals mörka bosättning. Bilden visar en nattsvart klyfta som badar i det unheimliga skenet från grönlysande kristaller som skjuter upp ur marken likt törnen från urtiden.
Längs de branta klippsidorna ligger lägerbyggnader uppförda av ben, svart trä, härdade ökenskinn och förvridna metallstycken. Taken är spetsiga och slokar av ålder och ritualisk tyngd. I dalens mitt flammar ett bål i en ceremoniell eldpelare, omgiven av en samlingshall som ser ut att vara byggd för både rådslag och offer.
Framför hallen står fem krigare ur Droz’Kal:
– Deras hud är mörkt grön eller grå,
– ögonen blixtrar svagt av reflekterande vrede,
– deras kroppar är täckta av benrustningar, spikar och blodsfläckade slöjor.
De bär tunga vapen – kroksvärd, benyxor och rituella dolkar. Vissa håller stavar vars toppar kröns av skimrande kristallfragment.
Bakom dem sträcker sig deras stad in i mörkret – trappor, gångar och vaktposter formar ett mönster lika organiskt som ett levande väsen. Rörelser anas i skuggorna: barn, kvinnor, lärlingar och blodsskrinnare.
Det här är en plats där blod är lag, och mörker är hem – där kristallen vakar och varje andetag är en viskning från forntiden.