I världens glömda havsvikar och dimhöljda kustband lever övernaturliga undervattens varelser vars existens balanserar mellan myt, fantasy, och verklighet. De är inte bara biologiska fenomen, utan bär på psioniska krafter, förbannelser från gamla slag och andar från de drunknade. Nedan presenteras några av de mest fängslande och skrämmande havs monster och mystiska varelser i RedelfWorld, en värld fylld av magi, folktro, och äventyr.
Vindtångare – Vindens Lyssnare i Djupet
Förekomst: Västrunnas kust och bukter med starka strömmar.
Illustrations beskrivning:
En slemmig, halvgenomskinlig bläck fiskliknande varelse med långa blågröna tentakler som skimrar i solljus. Ögon som ser ut som små virvlande vattenspeglar.
Bakgrund:
Vindtångare är halvsjälsliga varelser som sägs kunna höra vinden under vattnet. De följer fartyg på avstånd och förutsäger stormar. Därför offrar Västrunnas sjöfarare ofta vin till dem före avfärd. Dessa varelser anses vara skyddande väsen – men kränks deras lugn, kan de dra hela skepp till havets botten.
Skallkrabbor – Dödstysta Väckare
Varningens förebud:
”När klorna knackar, låt lampan brinna hela natten. Om den slocknar… då är det för sent.”
– Ur Sjöfararens Förbannelse, folklig dikt från Lysmond
Illustrations beskrivning:
Groteskt stora strandkrabbor, upp till en meter breda, med bleka, benvita ryggsköldar som liknar mänskliga dödskallar – ofta med sprickor och alg liknande beläggning. Deras ögon glöder rött i dimma eller månljus. Rörelserna är kusligt ljudlösa.
Mytologi och Ursprung:
Dessa krabbor sägs ha uppstått ur benen från de drunknade under Skuggornas Belägring. I havets skuggzoner omformades de av glömd magi och ångest till själsburna väktare. Fiskarna i Lysmond kallar dem själabärare – varelser som väcker gamla sorger och förlorade minnen hos de levande.
Förmågor:
Själaslag (Psionisk påverkan)
- Överför känslor och minnen från döda själar.
- Offer upplever syner av drunknande släktingar eller sin egen döds rädsla.
Förbannelsestick (Blodsmitta)
- Klorna förgiftar med ”Förtunnad verklighet”.
- Offret ser skuggor, hör röster – tillstånd eftertraktat av skuggkultister.
Stranddvala (Dold existens)
- Vilar förstenade i sand eller sten tills ”rätt själ” nalkas.
Omenknackning (Profetiskt mönster)
- Knackar med klorna i dödsbetonade mönster på dörrar och skrov.
Hemvist och Ekologi:
- Klippor och kuststräckor vid Liefs norra kust, nära den Glömda Fästningen.
- De påverkar havets ekologi – fiskstim skingras, andra väsen tystnar.
Fysiska Spår:
- Svaveldoft, små klospår, röda runliknande algmönster.
Alkemisk Användning:
- Klor i förbannelsedrycker, sköldfragment som talismaner, ögonrök i drömritualer.
Spelfunktioner:
- Oväntad dödsdom, själmedium, ritual för förbannelseskrubbning.
Dimålare – Havsdimman Själv
”Där vattnet viskar och ljuset ljuger, dansar Dimålare mellan världar.”
– Ur en barnramsa i Varnhill
Illustrations beskrivning:
Lång, smal fiskliknande varelse med segel fenor och ett blått sken som skapar illusioner i vattnet.
Fysisk Beskrivning:
Halvgenomskinlig kropp, segel-liknande ryggfenor som bryter ljus i blå mönster. Saknar synliga ögon och munnar, men uppfattar världen genom vibrationer.
Ursprung och Mytologi:
Dimålare sägs ha skapats under Vidari-ceremonin Ljusets Försegling, för att skydda Liefs från skuggor. De bär på ”förseglat ljus” – heligt för Varnhills invånare.
Förmågor:
Illusionsväv
- Skapar syner och falska landskap.
Dimslöja
- Alstrar dimma som förvränger ljud och magi.
Stiltjehymn (Psionisk resonans)
- Lugnar monster och sörjande själar.
Folktro & Ritualer:
- Ljusgåva och Dimgång – två riter för att hedra och testas av Dimålarna.
Berättelser & Äventyr:
- Ljusvägvisare, relikbeskyddare, oskyldigt anklagad efter storm.
Havstjälkar – Portväktarna i Djupet
Förekomst: Djuphavet bortom Silverspires kartor.
Illustrations beskrivning:
Gigantiska tentakel varelser vars tand försedda ”rötter” sticker upp ur havsbotten. Själva kroppen är dold i djupet.
Bakgrund:
Stjärn magiker i Silverspire tror att de en gång bevakade världens gränser mot skuggdimensionerna. Enligt skuggkultister är de vilande portväktare till något äldre än Thralis. Deras uppvaknande förknippas med världens slut.
Marei – Djupfolkets Skuggor
Illustrations beskrivning:
Eleganta, människolika varelser med fisklik hud, lysande ögon och fenor. Munlösa – men deras rörelser skapar melodiska ljudvågor.
Bakgrund:
Marei tros vara förvridna alver som förlorades i undervattensportaler under Thralis era. Deras krafter är både magiska och psioniska. Sjömän berättar om deras dödliga sånger och tysta blickar.
Förmågor:
Tyst Sång
- Hypnos och hallucinationer – får offer att drömma eller självmant vandra ut i havet.
Skuggrinnande
- Löser upp kroppen till dimma – kan passera genom vatten och trånga utrymmen.
Själsblick
- Läser minnen och imiterar offerets största rädsla.
Djupets Gråt
- Skapar känsla av drunkning, även på land.
Minnesskörd
- Absorberar kunskap från döende kroppar.
Särskild fara:
En Marei kan lära sig språk, magi och taktik – och använda det mot de levande. I Lysmond sägs en ha infiltrerat ett råd i mänsklig skepnad.